Hoppa till sidans innehåll

OS-guldmedaljören och världsmästaren Calle von Essen har gått bort.

24 NOV 2021 08:02
Det är med bestörtning jag nås av meddelandet att gamle storfäktaren och Djurgårdaren Carl von Essen har avlidit vid 81 års ålder.
  • Uppdaterad: 24 NOV 2021 08:09

Det är inte många över de åttio om vilka man kan säga att de lämnar ett stort tomrum efter sig, mer än rent personligt, men Calle försvinner just som han var i full färd med att lansera Fäktstiftelsen, ett nytt initiativ för svensk fäktnings framtid. 

Men det var sådan han var – och så kommer vi att minnas honom – alltid aktiv, alltid på väg, alltid fullt engagerad i projekt, planer och aktiviteter. Calle utstrålade vilja och möjligheter. Ville han uppnå något kläckte han inte bara idén eller la fram förslaget, han engagerade sig i genomförandet och skapade förutsättningarna för att lyckas med det han föresatt sig. Den totala fokuseringen på att uppnå resultat löper som en röd tråd genom hela hans fäktargärning. Det var inte heller bara sin egen kraft han la ner projekten, han inspirerade och motiverade, han undervisade och förberedde och fick dem han hade omkring sig att delta med samma iver som han. 

Calle började fäkta i tonåren i hemstaden Jönköping. I gymnasieåldern hamnade han på Sigtunaskolan. Där fanns ingen fäktning så Calle drog ihop ett gäng kamrater och fick skolan att köpa in utrustning varpå man vann JSM i lagflorett. När ryktet i slutet på 50-talet gick att en ungersk fäktmästare börjat ge lektioner på FFF sökte sig Calle dit och när Bela Rerrich bröt upp för att bilda Djurgården Fäktning följde Calle med och blev en av den nyfödda klubbens första fäktare. 

Bela och Calle blev för svensk fäktning ”a match made in heaven”. Både var på varsitt sätt galet hängivna det de ville uppnå. Utan en så stark men ändå sansad röst bland de aktiva skulle Bela aldrig nått sådan framgång med sina fäktare och femkampare som han fick. Calle var den givna lagkaptenen. 

Under 60-talet var Sverige en någorlunda stark nation på värja utan att man riktigt kunde etablera sig som lag i världstoppen. Med OS i Mexico City 1968 kom vändningen. Calle var med som fäktare när hans ungdomskamrat från Jönköping Björn Ferm tog guld i Moderna Femkampen med Bela som fäkttränare. Efter OS tog Orwar Lindwall över som värjledare och med fäktmästare som Francesco Gargano och Bela Rerrich fick Calle och hans tidigt gode vän Rolf Edling, Orvar Jönsson och Hans Jacobson för sig att det med rätt förberedelser skulle kunna gå att nå högst på pallen. Man började kartlägga och studera världseliten, man analyserade och förbättrade sina träningsmetoder. Ett nytt program för gemensamma träningsläger skapades. Framför allt: man tävlade mot de allra bästa och lärde sig steg för steg. Calle tog brons i VM på Cuba 1969. Några magra år följde varpå guld och silver kom till Rolf och Hasse i Göteborg 1973 och året därpå var världmästartiteln i lag bärgad. Resten är som det heter historia. Calles inhopp mot Västtyskland efter Göran Flodströms skada i guldfinalen 1976 är legendariskt. 

Så även om Calles insats som idrottsman och lagfäktare var betydande var det inte den roll i vilken han var viktigast. Calle var kittet i laget, den som inte slarvade bort eller underskattade någon faktor. Alltid minutiöst förberedd, koll på grejorna, både sina egna och andras; fler fäktare än en har bredvid pisten fått en utskällning för det bedrövliga tillstånd hans värjor befunnit sig i. Hans disciplin mot uppdraget var uppfordrande och smittade av sig. ”You have to prepare for luck”. 

Calle delade också gärna med sig av sina kunskaper, hur man själv tillverkade den tunnaste fäkthandsken utifrån en skidlöparhandske, hur man perfekt limmade en klinga, vilka som var de smidigaste fäktskorna (denna lektion fick dock ett dråpligt slut då Calle i ett rassemblement tappade fotfästet och damp raklång i golvet och skorna hamnade i soptunnan i skrubben) och ingen har väl satt så många stötar efter halt som Calle för att vara absolut säker på att stöten skall bli hans. 

Samma passion för det han gjorde genomsyrade alla de verksamheter han ägnade sig åt ”på sidan om fäktningen” som jägare, viltvårdare, lärare, rektor etcetera där han besatt en auktoritet kommen såväl utifrån hans personlighet som utifrån hans djupa kunskaper. Så det tål att sägas igen: han lämnar ett stort tomrum efter sig och vi är många som kommer att sakna honom och minnas honom med tacksamhet och med glädje. 

För fäktarvännerna på Djurgården/Henning Österberg

Lyssna på en intervju med Carl von Essen: http://bakommaskenpa.se/35-bakom-masken-pa-carl-von-essen-os-guldmedaljor-och-varldsmastare/

Hedra minnet av Carl von Essen genom att stötta Svensk Fäktning https://fencing.se/faktstiftelsen/ 

Skribent: Petter Lindskog
E-post: Adressen Gömd
 
insta

 

 

fieorg

   

  

Postadress:
Djurgårdens IF FF - Fäktning
Box 55926
10216 Stockholm

Besöksadress:
Artemisgatan 19
11542 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086641464
E-post: This is a mailto link